Ska försöka att sluta att ”skriva om” text som jag skriver. Jag blir aldrig nöjd med hur det ser ut. Så jag kan spendera allt för mycket tid på, att skriva om ett stycke eller en mening. Bah, jag är värdelös!

Tittar på ett videoklipp på.. Här är en annan grej jag är hopplös på. Jag är för paranoid. Jag velar att skriva att det är Sascha.

Tillbaka till klippet. Minns inte vad vi gör. Tror vi testar webbkameran. Men gud.. Varför är hon så omöjlig att ”glömma”. Min teori: Vi träffades på gymnasiet. Jag önska jag kunde gå tillbaka och känna hur jag kände när jag såg henne för första gången i skolan.. Hon var ofta hos min familj och hjälpte till väldigt mycket. Sen, var hon och min syster ofta och dansade tillsammans. Sen så var vår tid väldigt hoppig.

Det gick månader och år, när vi inte talade med varandra. Dels för att jag hade ett förhållande med hennes dåvarande bästa vän, Lena.

Jag har sårat många i deras namn. Bland annat Lina. Har klarna minnen från just den tiden. Sist jag hade någon fysisk kontakt med Sascha var flera år sedan nu, vi var i Pildammsparken och jag kysste henne och hon sade att hon gick med på det för det var ”det jag behövde för att gå vidare”. Jag har många minnen av henne. Men har aldrig tänkt på hur hon låter. Och det fick jag höra i videoklippet. Det sägs att en bild säger tusen ord. Men ett videoklipp med audio är ovärderligt. Kunna se ansiktsuttryck och höra någon prata. Vilket sparkar igång associerings minnen. I mitt fall så dyker det upp ett par olika utmärkande minnen för mig.

Världspopulation är 7 518 816 310 (enligt worldometers.info/world-population). Och i Sverige så är vi 10 042 928 enligt svenska wiki (data från Maj 2017). Vet inte hur stor del som är män av den siffran. Men låt oss säga att 1% av befolkningen är runt min ålder. Det blir då 100 429 personer. Så det måste finnas en partner där ute för mig med.